I morse gick det väldigt trögt pga. av banarbete på spåret. Jag är ihoptryckt mellan två glada fjortisar som är på väg in till stan för en skön dag på djurgården med plugget. De pillar, dillar, fnissar och kommenterar. När tåget bromsar in landade de båda i min famn, fortfarande fnissandes. Vilken härlig tid det var när man själv var på det trappsteget i livet. Jag stod bara där som en sardin, självdestruktiv och tänkte..

Feck! Jag kommer inte att hinna äta frukost innan mötet
Feck! Borde köpt kaffe på station, nu kommer jag att svimma
Feck! Någon kommer att trampa på mina nya skor
Feck! Den som flåsar mig i nacken bör sluta omedelbart med detta
Feck! Jag är trött
Feck! Varför gjorde jag inte allt jag borde gjort i går?

/Krizz~