När jag går och lägger mig har jag som rutin att alltid lyssna på radio. I bland på nå prat annars gillar jag inringningsprogram, vilket är både bildande och underhållning samtidigt. På bussen lyssnar jag också på något program och just nu lyssnar jag en del på sommarpratarna. Nåväl, i morse på väg till bussen så kommer den och åker förbi, rakt framför näsan på mig. 5 min kvar tills dess egentliga avgångstid. Samtidigt lyssnar jag på Annika Östberg, tantan som satt inne för polismord i USA. Jag känner hur jag sakta riktar min bussilska mot henne. Jag har inget emot att hon snackar i radio, en del är intressant. Jag blir förbannad på hennes sätt att lägga fram saker. Hennes sätt att tolka händelser ur hennes liv, där det mer känns som självömkan retar mig. Lyssna själva. Sverigesradio.se God natt Krizz~